Lite sent påtänkt!

Eller hur, vintern!? I lördags sprudlade jag av vårkänslor och njöt av mina fina krokus som jag satte i höstas och som nu tittat upp ur jorden med sina små knoppar. Jag rensade tom lite i rabatterna för att krokusarna skulle komma mer till sin rätt. Barnen hoppade twist, cyklade och ritade labyrinter på uppfarten. Så idag då-snökaos. Barnen tyckte det var kul, sprang runt i trädgården till halv nio. Den glada mamman tyckte om att höra sina glada barn i trädgården, ända tills hon råkade se att gångarna i snön hade trampats upp just i de rabatter, och just på de ställen, där krokusarna gömde sig under snön. Då var inte mamman så glad längre. Och inte barnen heller. Men sen kom vi överens om att en och annan krokus nog klarat sig, och om inte kommer de ju tillbaka till nästa vår igen. Och faktiskt har mitt "arbete" med att välja ut mina sorter, köpt dem och planterat dem faktiskt gett glädje för mödan just i lördags. För då var jag verkligen lycklig för mina små blomknoppar.

Innan Viktor somnade fick jag en guldpeng av honom för att köpa nya lökar för. Så då är allt frid och fröjd igen.

Imorgon kommer en ny biolog att börja på jobbet. Kuuul! Då får man lite sällskap av en likasinnad. "Länge leve alla biologer!"